tryckår: 2009
1ås`ka
substantiv ~n åskor
åsk·an●väder som kännetecknas av blixtar och kraftigt knallande eller mullrande ljud
meteorol.åskhimmelåskknallåskan gickdet var åska i luftenåskan mullrade hotfullt i fjärranåskan rullade in från sydostmulet och regnskurar, lokalt med åskahan var rädd för åska○äv. med tanke på blixtenåskledaretänk om åskan slår ned!○ofta bildligt om liknande kraftigt ljud- el. ljusfenomenapplådåskaåskorna från det grova artilleriet○spec. med tonvikt på det hotfulla, skrämmande etc.krigets åskorsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. asikkia, asäkia; till 2as (asaguden Tor) och åka
2ås`ka
verb ~de ~t
åsk·ar●i opers. konstruktion
vara åska
meteorol.det åskade och blixtradeåskasedan 1774Subst.:vbid1-400260åskande;
1åska

2ås`ka
