SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`skådare substantiv ~n äv. vard. åskådarn, plur. ~, best. plur. åskådarna å|­skåd·ar·enperson som är när­varande och ser på ngt särsk. före­visning el. före­ställning men äv. all­männare scen.yrk.åskådarbänkåskådarläktarematchen hade lockat 7563 betalande åskådareskåde­spelarna repeterade in­för åskådare40 000 jublande åskådare såg hemma­laget vinnaolympia­stadion rymmer 80 000 åskådareäv. försvagatperson som blir vittne till ngt hon blev o­frivillig åskådare till en brutal miss­handelåskådare (till ngt)sedan ca 1635