SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`tergå verb återgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r åter|­går1förflytta sig till­baka till ett tidigare läge etc. NollJFRcohyponymåterta 2cohyponymåtervända delegaterna återgick till sina platserofta bildligt, spec. med avs. på abstrakt lägeåtergå till den tidigare ordningenhon återgick till sin förre manmånga av väljarna väntas återgå till sina gamla partierspec. äv. med avs. på (före­mål för) tidigare verksamhet e.d.på nytt in­rikta sitt handlande på ngt hon hälsade kort­hugget och återgick till sin tidningde återgick till (att diskutera) sak­fråganhan åter­gick till sin gamla sysslaspec. med avs. på verksamhet som legat nere, särsk. på grund av strejkde strejkande vägrade att återgå till arbetetföretags­ledningen vägrade förhandla innan arbetarna återgått (i arbete)på mån­dag återgår hon i tjänståtergå (i/till ngt), återgå (till att+V)återgå till näringarnasenäring 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aterganga 2förflyttas till­baka till ett tidigare läge e.d. Nollde o­sålda exemplaren återgick till förlagetäv. betr. tidigare ägare e.d.hennes arvs­lott återgick till boetäv.upp­hävas köpet återgickåtergå (till ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3ut­vecklas i mot­satt riktning till­baka till ett tidigare stadium e.d. Nollallt återgick till det gamlaförhållandena återgick långsamt till det normalaåtergå (till ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-400679återgående; återgång