SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`tervinning substantiv ~en ~ar åter|­vinn·ing·enÅV1det att åter­vinna viss (ekonomisk) till­gång särsk. jur.jur.seseåtervinna 1 JFRcohyponymåtergång återvinning (av ngt) (åt ngn/ngt)sedan 17012det att åter­vinna viss typ av rå­vara ur vissa förbrukade varor särsk. i större skala, som led i samhälls­ekonomin, men äv. all­männare samh.seseåtervinna 2 återvinningscentralåtervinningspapperåtervinningsplatsett ut­hålligt industri­samhälle måste baseras på återvinning i stället för förbrukning av ändliga resurseräv. konkrethan åkte till återvinningen med bygg­avfalletåtervinning (av ngt) (från/ur ngt)sedan 1941