SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ått`ondel äv. ått`ondedelått`ondedel substantiv ~en ~ar ått·on|­del·en, ått·on·de|­del·enen del av (ngt som tänks upp­delat i) åtta lika stora delar betraktad i relation till helheten Nollspec. om mot­svarande del av en hel­notåttondelsnotsex åttondels takten åttondel (av ngt), en åttondels ngtsedan 1454Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. attundedel