SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
åvägabringa [å`-äv.-vä`g-] verb ~de äv. åvägabragte, ~t äv. åvägabragt, pres. ~r å·väga|­bring·ar(lyckas) få till stånd visst önsk­värt till­stånd e.d. formelltkomm.JFRcohyponymåstadkomma åvägabringa en borgerlig sam­verkanåvägabringa en försoning mellan syskonenåvägabringa ngt/SATSsedan 1758Subst.:vbid1-401371åvägabringande