SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
äck´el substantiv äcklet, plur. ~, best. plur. äcklen äckl·etkraftig obehags­känsla som på­minner om illa­mående och ibl. äv. med­för detta; vanligen orsakad av ngt mot­bjudande sinnes­intryck fysiol.JFRcohyponymvämjelsecohyponymavsmak hans närmanden fyllde henne med äckelhan kände äckel när han kom in i sop­rummetäv. på grund av själslig upp­levelsehan kände äckel över sin opportunismäv. om ngt som vållar så­dan känslatorka bort det där äcklet du har kring näsanspec. om personhan försöker spela charmör men i själva verket är han ett äckeläckel (inför/över ngn/ngt)sedan 1746av ty. Ekel med samma betydelse; av o­visst urspr.