SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
äl`skling substantiv ~en ~ar älsk·ling·enperson som är älskad av viss annan person; med el. utan erotisk inne­börd psykol.yrk.han köpte tre röda rosor till sin älsklinghon väntade o­tåligt på att hennes älskling skulle komma hemnu har de små älsklingarna somnatspec. som till­talJFRcohyponymkärastecohyponymraringcohyponymälskad älskling, du är allt för migkrama mig hårt, älskling!äv. om djur el. före­målvanligen i sammansättn. älsklingsblommaälsklingsfilmälsklingsrättälsklingsuttryckden lilla raggiga ponnyn är hennes speciella älsklingsedan 1773Flickan kom ifrån sin älsklings möte, kom med röda händer.Johan Ludvig Runeberg, ur Idyll och epigram (i Dikter, 1830)