SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ä`reräddning substantiv ~en ~ar äre|­rädd·ning·enåt­gärd som av­ses försvara eller åter­upprätta ngns an­gripna ära vanligen om skrift som ger god­tagbara förklaringar till kritiserade handlingar ibl. iron.komm.JFRcohyponymupprättelse en historiker som blev mest känd för sin äreräddning av Karl XIIstats­ministerns ut­talande ska ses som ett försök till äreräddning av den av­gångne justitie­ministernen äreräddning (av ngn/ngt)sedan 1888