SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ä`revördig adjektiv ~t äre|­vörd·igsom förtjänar att hållas i ära vanligen på grund av sin ålder och ställning ibl. ngt skämts.admin.sociol.den ärevördige biskopenen ärevördig kultur­institutionsedan 1384öppet brev om pantsättning av gods utfärdat av Tymme Gutower och hustru i uppländska Bromma socken (Gadolin)fornsv. ärwerdugh; urspr. fram­för vissa (bl.a. kyrkliga) titlar