tryckår: 2009
1äs`ka
verb ~de ~t
äsk·ar●begära
ngt (vanligen ngt abstrakt)
åld.komm.samh.ordföranden äskade tystnad i lokalen○spec. (mer konkret) med avs. på ekonomiska medel från myndighet e.d.formelltinstitutionen äskade 1,3 miljoner i anslag för inköp av dyrbar utrustningäska (om) ngtsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. äskia ’kräva; inbjuda’; av lågty. eschen, eischen ’fordra’; samma ord som eng. ask ’fråga; be’
Subst.:äskande
2äs`ka
substantiv ~n äskor
äsk·an●(förvarings)ask som tillverkats av träspån
och som sveps kring en rund el. oval träbotten
mest histor.Nollsvepäskahon samlade glaspärlorna i sin fina målade äskaäska med locksedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråksv. dial. äska, urspr. ’liten låda av ask(trä)’; till ask 1

2äs`ka
