SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
öm`tålig adjektiv ~t öm|­tål·ig1som lätt tar skada vid hantering e.d. admin.JFRcohyponymkänslig 1cohyponymbräcklig en låda märkt ”ömtåligt”det ömtåliga fin­porslinetbordets ömtåliga yta måste skyddas med en glas­skivadet gäller att inte störa den ömtåliga jäm­vikten i naturenett milt tvätt­medel för späd­barnets ömtåliga hudspec. med tanke på känslighet för sjukdomar e.d.ömtålig hälsasom barn var han ganska ömtåligäv. bildligt, spec. i fråga om känslighet för andlig skada; om person el. själslig före­teelseJFRcohyponymsårbar 2cohyponymfragil en blyg och ömtålig pojkehon ville skona hans ömtåliga känsloräv. om abstrakt före­teelse i all­mänhetkänslig den ömtåliga balansen mellan de regionala stor­makternade hade svårt att diskutera ömtåliga ämnen med barnenömtålig (för ngt)sedan 1707till öm och tålig 2som kräver stor försiktighet eller diskretion om situation, fråga e.d. psykol.JFRcohyponymkänslig 2cohyponymdelikat 2 det ömtåliga läget i löne­förhandlingarnaett ömtåligt ärende som måste behandlas diskretsedan ca 1780