SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`rfila verb ~de ~t ör|­fil·aribl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad ge örfil(ar) åt i bestraffande syfte komm.förr kunde det hända att föräldrarna örfilade (upp) sina barn, men nu­mera är det förbjudetörfila (upp) ngnsedan 1681Subst.:vbid1-403740örfilande