SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`rhänge substantiv ~t ~n ör|­häng·et1smycke som fästs i ör­snibben vanligen in­gående i par; särsk. om häng­smycke men äv. all­männare kläd.JFRcohyponymöronclips ett par diskreta örhängen i guld med pärlorsedan ca 16352ständigt spelad schlager musikorkestern spelade gamla örhängen av Cole Portersedan 1931