SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ört`agård substantiv ~en ~ar örta|­gård·enträd­gård ngt högt.trädg.en doftande örtagård med ur­åldriga äppel­trädsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. yrtagardher Bock i örtagård.Titel på roman av Fritiof Nilsson Piraten (1933) som handlar om hur den rike patron Esping slår vad om att han ska bli kyrkvärd.