SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

ö`rtug substantiv ~en ~ar örtug·en●ett medel­tida svenskt mynt präglat sista gången 1589 numism.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. örtugh ’1/3 öre’; nordiskt ord av o­visst urspr.

SO

Alfabetisk lista

  örtkrydda subst
  örtsalt subst
  örtsäng subst
· örtesäng
  örtte subst
  örtug subst
  ös subst
  ösa verb
  ösa på verb
  ösa ur sig verb
  öskar subst

  Till   alla ordböcker