SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`verfalla verb överföll överfallit överfallen överfallna, pres. överfaller över|­fall·errikta våldsam fientlig handling mot ngn, ofta i brottsligt syfte komm.mil.JFRcohyponymanfalla 1cohyponymangripa 1cohyponymöverrumpla han blev överfallen av fem skinn­skallar på en bak­gatatigern överföll sitt bytespec. i militära samman­hanghären överföll och plundrade bynäv. i fråga om annan attackjournalisterna överföll honom med frågoräv. bildligt om häftig känsla e.d.hon överfölls av sinnes­rörelseöverfalla ngn/ngt (med ngt)sedan 1526brev från biskop Hans Brask till Gustav Vasa (Linköpings biblioteks handlingar)Subst.:vbid1-404385överfallande; överfall