tryckår: 2009
äck´el
substantiv äcklet, plur. ~, best. plur. äcklen
äckl·et●kraftig obehagskänsla som påminner om illamående
och ibl. äv. medför detta; vanligen orsakad av ngt motbjudande sinnesintryck
fysiol.JFRcohyponymvämjelsecohyponymavsmak
hans närmanden fyllde henne med äckelhan kände äckel när han kom in i soprummet○äv. på grund av själslig upplevelsehan kände äckel över sin opportunism○äv. om ngt som vållar sådan känslatorka bort det där äcklet du har kring näsan○spec. om personhan försöker spela charmör men i själva verket är han ett äckeläckel (inför/över ngn/ngt)sedan 1746av ty. Ekel med samma betydelse; av ovisst urspr.
substantiv äcklet, plur. ~, best. plur. äcklen
äckl·et●kraftig obehagskänsla som påminner om illamående
och ibl. äv. medför detta; vanligen orsakad av ngt motbjudande sinnesintryck
fysiol.JFRcohyponymvämjelsecohyponymavsmak
hans närmanden fyllde henne med äckelhan kände äckel när han kom in i soprummet○äv. på grund av själslig upplevelsehan kände äckel över sin opportunism○äv. om ngt som vållar sådan känslatorka bort det där äcklet du har kring näsan○spec. om personhan försöker spela charmör men i själva verket är han ett äckeläckel (inför/över ngn/ngt)sedan 1746av ty. Ekel med samma betydelse; av ovisst urspr.
