SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
äldst [äl´st] adjektiv, superl. äld·stase äv.gammal som har den högsta åldern i samman­hanget; särsk. om person men äv. all­männare admin.deras äldste sonhan var äldst i sällskapeten av landets äldsta järnvägs­stationeribl. i substantivisk an­vändning om (inte nöd­vändigtvis gammal) person med traditionell makt­ställning i vissa kulturerdelvis histor.de äldstes rådbyns äldste över­ladeäldst (av ngra)gammal är äldstsegammal 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. älzter; jfr äldre