publicerad: 2021  
äldst superlativ
adjektiv
[äl´st]
● se äv. gammal som har den högsta åldern i samman­hanget; särsk. om person men äv. all­männare
äldst (av några)
deras äldste son; han var äldst i sällskapet; en av landets äldsta järnvägs­stationer
○ ibland i substantivisk an­vändning om (inte nöd­vändigtvis gammal) person med traditionell maktställning i vissa kulturer delvis historiskt
de äldstes råd; byns äldste över­lade
gammal är äldst se gammal
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska älzter; jfr ur­sprung till äldre