SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
äm`betstitel substantiv ~n ämbetstitlar ämbets|­titl·artitel som till­kommer viss person i kraft av veder­börandes ämbete i mots. till titel på grund av ut­bildning, börd etc. samh.docent NN:s ämbetstitel var universitets­lektorsedan 1710