publicerad: 2021  
ämna ämnade ämnat
ämn·ar
verb
äm`na
1 ha för av­sikt att ut­föra viss handling eller dylikt
någon ämnar verb
i höst ämnar hon ge ut en ny roman; han tillkänna­gav att han ämnade rösta mot förslaget
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska ämna 'ut­föra; bereda; ämna'; bildat till ämne
2 något hög­tidligt vanligen perfekt particip välja ut för till­delning till viss person
någon är ämnad för/till/åt någon (av någon/något)
någon är ämnad för någon (av någon)
någon är ämnad för någon (av något)
någon är ämnad till någon (av någon)
någon är ämnad till någon (av något)
någon är ämnad åt någon (av någon)
någon är ämnad åt någon (av något)
något är ämnat för/till/åt någon (av någon/något)
något är ämnat för någon (av någon)
något är ämnat för någon (av något)
något är ämnat till någon (av någon)
något är ämnat till någon (av något)
något är ämnat åt någon (av någon)
något är ämnat åt någon (av något)
någon är ämnad att+verb (av någon) något är ämnat att+verb (av någon)
tårtan var ämnad till hans födelsedagskalas; kulan var ämnad för presidenten
äv. mer abstrakt
hon tycktes ämnad att bli något stort
belagt sedan ca 1500 Translatio Katerinæ