SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
äng`el substantiv ~n änglar ängl·artyp av över­naturligt väsen som har en ställning mellan Gud och människan och vanligen tänks ha gestalt av en vit­klädd människa med vingar; ofta (i folk­tron) med särsk. upp­gift, ofta av beskyddande slag relig.änglavaktskyddsängelärkeängelGud sände en ängel som bud­bärare till Mariaäv. om ande­väsen som människans själ tänks över­gå till efter dödenPippi Långstrump trodde att hennes mamma var en ängel som satt på ett moln och tittade ner på henneäv. om mot­svarande bildbokmärkesängelkyrkängelen portal med skulpterade änglaräv. om annat över­naturligt (äv. ond­sint) väsenSatan och hans svarta änglaräv. bildligt om god­hjärtad personvill du vara en ängel och posta det här brevet åt mig?hon har en ängels tåla­modspec. i negerade ut­tryck, om tvivelaktiga personerdet var inte så att alla i motstånds­rörelsen var änglaren ängel går genom rummetdet blir plötsligt tysti ett sällskaphan har en udda humor som nästan ingen förstår – varje gång han skämtar går det en ängel genom rummet (komma som) en räddande ängel (komma som) en person som reder ut en besvärlig situationhon kom som en räddande ängel när det såg som mest kritiskt ut för laget sedan 1000-taletrunsten, Husaby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform iklar (plur.), fornsv. ängil; ur grek. ang´elos ’bud­bärare; ängel’; jfr evangelium Sibiriens ängel.Hedersbenämning på svenskan Elsa Brändström, som genom sitt humanitära arbete bland krigsfångar i Sibirien under och efter första världskriget räddade tusentals människoliv