SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ä`rbarhet substantiv ~en är·bar·het·en●det att vara ärbar ngt åld. el. skämts.sociol.skvallret hade ifråga­satt hennes ärbarhet○särsk. i ett ut­tryckde drack kaffe på tu man hand i all ärbarhetsedan 1558 (i titulatur)