SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 äring äringen är·ing·en substantiv ä`ring ● ålderdomligt årsväxt god äring belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska äring; bildn. till år SO Alfabetisk lista ärg subst. ärga verb ärggrön adj. ärggrön (grön) ärgig adj. äring subst. ärja verb ärke- förled ärkebiskop subst. ärkebiskop (biskop) ärkebiskop (ärke-) Till alla ordböcker
