SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
är`va verb ärvde ärvt, pres. ärver ärv·eröver­ta (egendom e.d.) genom arv ekon.jur.ärvda möblerhan ärvde lite aktier och obligationer efter sin morsyskonen fick gemensamt ärva sommar­stuganäv. under­förstått med avs. på pengar (el. annat värde­fullt)de har det lite bättre ställt nu sedan de fick ärvasyskon­barnen fick ärva den barn­lösa mosternäv. i fråga om biologiskt arvhon har ärvt sin mors figur och sin fars hår­färgäv. all­männaresom barn fick han sällan nya kläder efter­som han ärvde det mesta av sin store­brorspec. med avs. på negativa före­teelserden nya regeringen fick ärva en gigantisk stats­skuldärva (ngt) (av/efter ngn), ärva (ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ärva; gemens. germ. ord; till 1arv Subst.:arv