tryckår: 2009
är`va
verb ärvde ärvt, pres. ärver
ärv·er●överta (egendom e.d.) genom arv
ekon.jur.ärvda möblerhan ärvde lite aktier och obligationer efter sin morsyskonen fick gemensamt ärva sommarstugan○äv. underförstått med avs. på pengar (el. annat värdefullt)de har det lite bättre ställt nu sedan de fick ärvasyskonbarnen fick ärva den barnlösa mostern○äv. i fråga om biologiskt arvhon har ärvt sin mors figur och sin fars hårfärg○äv. allmännaresom barn fick han sällan nya kläder eftersom han ärvde det mesta av sin storebror○spec. med avs. på negativa företeelserden nya regeringen fick ärva en gigantisk statsskuldärva (ngt) (av/efter ngn), ärva (ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ärva; gemens. germ. ord; till 1arv
Subst.:arv
