SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
är`vdabalk substantiv ~en ~ar ärv·da|­balk·envanligen best. f. lag som reglerar arv av egendom histor.jur.sese1lag 1 JFRjämförbalk 3 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ærfþa balker; till fornsv. ærfþ ’ärvande; arv’ och balk