SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1äs`ka verb ~de ~t äsk·arbegära ngt (vanligen ngt abstrakt) åld.komm.samh.ord­föranden äskade tystnad i lokalenspec. (mer konkret) med avs. på ekonomiska medel från myndighet e.d.formelltinstitutionen äskade 1,3 miljoner i an­slag för in­köp av dyrbar ut­rustningäska (om) ngtsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. äskia ’kräva; in­bjuda’; av lågty. eschen, eischen ’fordra’; samma ord som eng. ask ’fråga; be’ Subst.:äskande
2äs`ka substantiv ~n äskor äsk·an(förvarings)ask som till­verkats av trä­spån och som sveps kring en rund el. oval träbotten mest histor.Nollsvepäskahon samlade glas­pärlorna i sin fina målade äskaäska med locksedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråksv. dial. äska, urspr. ’liten låda av ask(trä)’; till ask 1