SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ässj`a substantiv ~n ässjor ässj·anöppen härd med in­blåsning av luft, för upp­hettning av metaller vid smidning el. liknande bearbetning; särsk. för järn och stål metallurg.sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. äsia; gemens. germ. ord, besl. med 1aska