SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ätt`ling substantiv ~en ~ar ätt·ling·enperson som här­stammar från viss annan person vanligen räknat i flera generationer släkt.yrk.SYN.synonymavkomling en adels­man som var ättling i rakt ned­stigande led till Vilhelm Erövrarenngns ättling, en ättling av/till ngnsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. ätlinger; till ätt