SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ä`ventyrare substantiv ~n äv. vard. äventyrarn, plur. ~, best. plur. äventyrarna ävent·yr·ar·en●person som är in­riktad på att upp­leva och försörja sig på spännande och farliga handlingar vanligen i stället för att bygga upp ngt mera lång­siktigt ibl. ngt klandrandepsykol.yrk.JFRcohyponymlycksökare de första européer som trängde in i om­rådet var några äventyrare på jakt efter gulden äventyrare som försörjde sig på att segla frakter mellan öarna i Söder­havet○ofta med ton­vikt på strävan efter egna, kort­siktiga vinster på an­dras bekostnadJFRcohyponymbedragarecohyponymskojare 1 några internationella äventyrare i offshorebranschenfadern var rädd för att dotterns fäst­man var en äventyrare som bara var ute efter hennes pengarsedan 1522Läke- och örte-böcker