å`beropa sigverb åberopade åberopatå|be·rop·ar●hänvisa till som stödför sin uppfattning, sitt handlande etc.; med avs. på person(s uttalande), text e.d.komm.han åberopade sig på Marxåberopa sig (på ngn/ngt/SATS)sedan 1696Subst.:vbid1-892123åberopande