publicerad: 2021  
åbo åbon åbor
å|­bor·na
substantiv
å`bo
● mest historiskt person som har stadig­varande besittnings- och nyttjande­rätt till någon annans jord vanligen kronans; vanligen i fråga om en ärftlig rättighet
JFR arrendator
åbodelning
de flesta åbor äger nu­mera sin jord genom s.k. skatteköp
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska aboe, till 3å och boe 'bebyggare'; jfr ur­sprung till 1bo, nabo