SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`ra substantiv ~n åror år·anett redskap i form av en lång (trä)stång som vidgas till ett blad, av­sett att ro, paddla eller vricka en båt med vanligen in­gående i ett par sjö.JFRcohyponympaddelcohyponymårtag styrbordsårahon tog ett par kraftiga tag med årornaäv. om liknande redskap med ngt annan funktionstyråravila på årornalåta båten glida med årorna stilla ovan vatten­ytanmed säkra tag rodde han ut i solen, vilade på årorna och lyssnade till det friska porlandet kring stäven sedan 1100–1200-taletrunristat revben, Lund, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)runform ara (plur.), fornsv. ar, ara; nord. och eng. ord av om­diskuterat urspr.