publicerad: 2021  
åvägabringa åvägabringade äv. åvägabragte, åvägabringat äv. åvägabragt, presens åvägabringar
verb
[å`väg-] äv. [-vä`g-]
● formellt (lyckas) få till stånd visst önsk­värt till­stånd eller dylikt
JFR åstadkomma
åvägabringa något/sats
åvägabringa något
åvägabringa sats
åväga­bringa en borgerlig sam­verkan; åväga­bringa en försoning mellan syskonen
belagt sedan 1758
åvägabringaåvägabringande