SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
élan [ela´nel.elaŋ´] substantiv, ingen böjning, n-genus stark in­levelse och o­emotståndlig kraft ngt åld.psykol.JFRcohyponymhänförelse sedan 1887av fra. élan med samma betydelse, till élancer ’störta fram’; till lat. lan´cea ’lans’