publicerad: 2021  
släkte släktet släkten
släkt·et
substantiv
släk`te
● (samman­fattningen av) arter med gemensamma karakteristiska drag och likheter i vissa organs byggnad
SE art 2
ödlesläkte
ett släkte (av några)
ett släkte av fibblor; ett släkte av botten­levande djur
○ äv. om folk­grupper el. om människan som art
alla jordens släkten; det mänskliga släktet
○ äv. om personer med någon gemensam egenskap ibland skämtsamt
deras för­fäder till­hörde ett segare släkte; gymnasielärare med doktors­examen är ett ut­döende släkte
○ äv. generation
det uppväxande släktet; en kunskap som vidare­befordras från släkte till släkte
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska släkte; av lågtyska slechte med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1släkt!!
Släkte följde på släkte snart
blomstrade, åldrades, gick – men vart?
Gåtan som icke låter
gissa sig, kom så åter. Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)