SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`dsla verb ~de ~t öd·slaribl. med partikelnbort, utan större betydelse­skillnad slösa med konkret el. abstrakt till­gång Nollhan ville inte ödsla (bort) pengar på flyktiga nöjenödsla väl­vilja på en o­tacksam personödsla tid på ett o­fruktbart grälödsla med ngt, ödsla (bort) ngt (på ngn/ngt)sedan 1840bildn. till fornsv. ödha ’föröda’; till 2öde Subst.:vbid1-403181ödslande