SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ögla [ö`glael.ög`la] substantiv ~n öglor ög·lansluten figur (kring en öppning) som bildas av tåg­virke e.d. som förenas med sig självt ofta med hjälp av knut hush.sjö.JFRcohyponymöga 3cohyponym1snara ögleformögleknutslå en öglaen fast ögla i ett rep åstad­koms bäst med pål­steköglor i guld­tråd som prydnadäv. om liknande figur i annat material, som del i en bok­stav m.m.ett trapp­räcke med stora, smidda ögloröglorna i e och asedan ca 1675diminutiv till öga, allt­så eg. ’litet öga’
2ögla [ö`glael.ög`la] verb ~de ~t ög·largöra ögla på tåg­virke, tråd e.d. mindre brukl.sjö.ögla ngtsedan 1767Subst.:vbid1-403200öglande