SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`gonvita substantiv ~n ögonvitor ög·on|­vit·anvitaktigt om­råde hos (synligt) människoöga, som om­ger den färgade regnbågs­hinnan ofta med tanke på till­ståndet el. min­spelet anat.blod­sprängda ögonvitor efter en sen kvällsedan 1640