publicerad: 2021  
ök öket, plural ök, bestämd plural öken
ök·et
substantiv
● något ålderdomligt (större) djur som an­vänds som dragare eller last­djur särsk. om häst
○ nu­mera vanligen som ned­sättande benämning på häst
ett gammalt spattigt och istadigt ök
belagt sedan 1280-talet (runbemålad kyrkvägg, Anga, Gotland (Sveriges runinskrifter)); vanligen runform eyk, fornsvenska ök, öker 'ök; dragare; rid­djur'; besläktat med ok