SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
öljett´ substantiv ~en ~er ölj·ett·enring­formad dubbel metallplåt som ut­gör slitskydd runt hål i mjukt material t.ex. tyg el. läder tekn.JFRcohyponymkauscohyponymmalja de stansade fast några nya öljetter i presenningensko­snöret nöttes av mot en öljettäv. om mot­svarande hålträ revlinan genom den understa öljetten i segletsedan 1906av fra. œillet ’snör­hål; ögla; öljett’, till œil ’öga’