publicerad: 2021  
ömma ömmade ömmat
verb
ömm`a
1 ofta presens particip vålla ömhet om kropps­del eller dylikt
SE ömhet 1
något ömmar
vristen ömmade efter stukningen; en ömmande tand
belagt sedan ca 1640; fornsvenska öma 'känna med­lidande'; till öm
2 hysa med­känsla med någon el. något; vanligen med bi­betydelse av att ge konkret stöd
någon ömmar för någon/något
någon ömmar för någon
någon ömmar för något
hon ömmar för utrotnings­hotade djur; partiet ömmar för de svaga i sam­hället
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Svenska Medeltids Dikter och Rim
ömmaömmande