SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ön`ska verb ~de ~t önsk·ar●före­ställa sig och vilja få (ngt) förverkligat ibl. med ton­vikt på bristande realism komm.JFRcohyponym2viljacohyponymåstunda hon önskade dem allt gottman kunde önska att han skulle förstå sitt eget bästahon önskade att hon aldrig hade blivit föddallt han önskade var att få leva ett normalt livhon har all­tid önskat und­vika öppna konfliktervi måste försöka på­verka politikerna i önskad riktning○spec. med avs. på till­tänkt (under­förstådd) förändring av ngt, särsk. i fråga om förflyttning e.d.han önskade saken o­gjordhon önskade sig bort från allt­ihophan önskade NN dit pepparn växer○äv. försvagat i fråga om vilje­yttring i all­mänhet, särsk. i artighets­fraser o.d.hon önskade inte med­verka i projektetjag önskar tala med chefenönskas kaffe eller te?○äv. med avs. på till­tänkt (konkret el. abstrakt) gåva e.d.vilja ha den goda fen lät honom önska vad han ville○spec. (försvagat) i vissa artighets­fraserdå får jag önska (er) en god jul och ett gott nytt år○äv. i ut­tryck för klanderelevernas upp­trädande lämnade åt­skilligt övrigt att önskahennes nog­granna ut­redning lämnade inget övrigt att önskaönska ngt/(att+)V/SATS, önska ngn ngn/ngt/att+V/SATS, önska ngn ngnstanssedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. öskia, önskia; gemens. germ. ord, bildat till ett substantiv mot­svarande fornsv. osk ’önskan’ besl. med 2vän Subst.:vbid1-403628önskande, önskning; önskan