tryckår: 2009
ön`skan
substantiv,
best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas önskningar
önsk·an●ngt som ngn önskar
komm.SYN.synonymönskning
JFRcohyponymlängtancohyponymåstundancohyponymbegärancohyponymförhoppningcohyponym1viljacohyponymsträvan
lyckönskannyårsönskantillönskanvälgångsönskanen innerlig önskannära en önskantillmötesgå en önskanuttrycka en önskanhon fick sin önskan uppfyllddet är min uppriktiga önskan att vi blir vänner igenhennes högsta önskan är att komma in på musikhögskolanönskan (om ngt/att+V/SATS), önskan (att+V)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. yskian, önzkan
Det är så skönt att somna utan önskan, mätt på blommorna och trött på grönskan, med vinets röda krans vid huvudgärden ... .Edith Södergran, Höstens dagar (i Dikter, 1916)
