SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`rlog substantiv, ingen böjning ör·logkrig åld.mil.spec. om (ut­rustning för) sjö­krig e.d.i sammansättn. örlogsbesökörlogsblockadörlogsfartygörlogsflaggaörlogsflottasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. örlogh ’krig; strid’; av lågty. orlich, orloch med samma betydelse, urspr. ’löftes­brott; fredsbrott’