publicerad: 2021  
örnbräken bestämd form örn­bräken, plural örnbräknar, utrum
örn|­bräkn·ar
substantiv
ö`rnbräken
en hög orm­bunke med ett ensamt, triangel­formigt, upp­repat pardelat blad vanlig på skogsmark
belagt sedan 1884; till örn och bräken