SAOL SO SAOB SO Svensk ordbok tryckår: 2009 ö`rnbräken substantiv, best. f. ~, plur. örnbräknar, n-genus örn|bräkn·ar●en hög ormbunke med ett ensamt, triangelformigt, upprepat pardelat blad vanlig på skogsmark bot.sedan 1884till örn och bräken SO Alfabetisk lista örlogsflagga subst örlogskapten subst örlogsman subst örlogsvarv subst örn subst örnbräken subst örngott subst örnkoll subst örnnäsa subst örnnäste subst öronbarn subst Till alla ordböcker
