publicerad: 2021  
ösa öste öst, presens öser
verb
ö`sa
1 ofta med partikel, sär­skiltupp förflytta (vätska) från ett kärl till ett annat med hjälp av ett mindre kärl genom upp­repade rörelser med detta
ösning
någon öser (upp) något
ösa upp vatten; han öste upp stuvningen i skålarna
äv. hälla vätska över mat­rätt som lagas
någon öser något (över någon)
ösa steken
äv. tömma vatten ur båt
ösa båten
äv. med tanke på annan (allt­för) stor mängd av något
han öste pengar över barn­barnen
äv. bildligt (med tanke på mängd)
tränaren öste beröm över spelarna; hon öste kärlek och om­sorg över barnen
ösa galla över någon/något se galla
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska ösa; gemensamt germanskt ord
2 falla i stor mängd särsk. om regn
något öser (ner)
regnet öste ner hela dagen
belagt sedan ca 1750
ösaösande