SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1öst substantiv, ingen böjning 1öster geogr.SYN.synonym2ost sese1öster 1 östfrontöstgränsösthimlenöstkustöstsidaöstsluttningsvag vind från östibl. som konventionell beteckning på en av spelarna i ett bridge­parti e.d.Öst dubblade kontraktetsedan 1620till öster 2samman­fattningen av de länder i östra Europa som hade kommunistiskt styrelse­skick geogr.JFRcohyponym2väst 2 östblocköstmaktöstpolitikhon flydde från öst 1956sedan 1934Öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de två.Efter en dikt av R. Kipling (1889; svensk övers. av Bertel Gripenberg)
2öst adverb öster särsk. sjö., meteorol.geogr.sese2öster sedan 1644